DALKARÖ

är tidigast bekant genom det köp år 1461, varigenom det jämte Torsö och Notholm (Nötö) övergick från Innevald Nilsson till Henrik Dyniusson i Dönsby (s.). Det synes ha stannat över ett sekel i Dönsby-släktens ägo: tillhörde 1561-64 köparens sonson Måns Henriksson, en krigare i hertig Johans tjänst; han skrev sig 1662 till Dönsby, senare till sin hustrus, Birgitta Skyttes, arvgods i Sagu, och kan genom flyttningen dit ha föranletts att sälja det lilla skärgårdshemmanet. Som ägare skrevs i 1564 års tiondelängd samt 1566 en person med farsnamnet Persson - början av förnamnet i urkunderna undangömt, slutar -nis och 1567 Hustru Margit til Gåmnes (Gumnäs i Pojo), varmed möjligen avses Margareta Boije, då änka efter länsmannen Greger Mattsson och måhända bosatt på sin brors, riksrådet Nils Boijes gods Gumnäs. Från 1574 underlyder Dalkarö Grabbacka sätesgård, som då innehades av Nils Grabbes dotter Beata, änka efter Erik Arvidsson Stålarm - i detta skede dock till synes kortvarigt, ty 1583-84 anges som ägare av Dalkarö en för övrigt okänd Lasse Mattsson. Ön framstår ännu 1588 som bebodd, men synes ligga öde omkring 1600. Från 1606 ges ånyo besked om landbönder, men om frälseägare först 1656, då Dalkarö är landbogods under säteriet Sjösäng (Skogäng?) i Pojo, som tillhörde en medlem av ätten Björnram på Domargård. Granskas i jb: Skogäng eller Sjösäng, vem ägare? Lagus, s. 488: Skogäng allodialsäteri om 2 mantal ägdes av Arvid Christersson Björnram (var enl. J. Ramsay avliden 21/1 1628), senare av hans änka Carin Clasdotter Slang, av deras dotter Elin (d. 1683) och hennes man Erik Gyllenlod (d. 1699) som skrev sig till Skogäng. Enl. J. Ramsay var Hans Gyllenlood (d. 1699) Elins man, far till Erik G. som var f. 1660, d. 1697. En "Wälb. Christer Björnam Hindersson" ägde Dalkarö enligt 1662 års mantalslängd, men redan 1666 anges det tillhöra den 1656 avlidna Axel Stålarms arvingar - vilket synes förutsätta att han hade förvärvat det före sin död. Hans måg, majoren Jacob Johan Berg sålde det 20/4 1677 för 500 daler kmt till brukspatronen Carl Billsten på Fagervik (d. 1691). Dalkarös förbindelse med Grabbacka återknöts för mycket lång tid när några år senare säteriet kom i brukets varaktiga besittning; dock ej helt utan mellanfall - enligt reduktionskommissionens brev av 21/3 1690 (citerat i Nylands verifikationsbok 1724) skulle Dalkarö tillhöra Axel Axelsson Stålarms svåger, majoren Lars Lindelöf, som tre veckor förut hade avlidit på sitt säteri Sällvik i Pojo. Tillsammans bytte Grabbacka och Dalkarö upprepade gånger ägare, bl.a. 29/1 1723, då båda av Billstens arvingar avyttrades till kapten Johan Wilhelm Hising, den nya ägaren av de Billstenska bruken. Förbindelsen mellan godsen avbröts 10/7 1801, då den dåvarande Fagervikägaren Michael Hisinger för 500 rdr specie och 700 rdr riksgäldssedlar sålde Dalkarö till bonden Jacob Wäckström på Växär.

Johan Sjöblom, borgare i Ekenäs men några år som arrendator bosatt på Norrby, köpte 7/2 1802 av Wäckström för 633:16 rdr riksgälds en tredjedel av Dalkarö hemman, nämligen den därunder sedan uråldrig tid lydande östra ändan av Torsö-landet, kallad Torsö skatan. Den synes under 1550-talet ha varit bebodd: en Siff(ri)d niliss(on) på skatan bötfälldes 1551 för tredska med kyrkoherdens rättighet, och i 1558 års tiondelängd anges Skatan som öde, men under ett bondenamn Jacob Olsson. - De övriga två tredjedelarna av Dalkarö köpte Sjöblom något senare för 1075 rdr riksgälds, fick laga uppbud av det senare köpet 23/10 1803, fastebrev på båda 22/2 1805.

Bönder på Dalkarö

1547 (se FRA 2957, f. 7)

Knut Persson 1557-69 - skriven ännu i sölvskatteregistret 1571.

Bengt Knutsson 1570-71

Bengt Persson 1583-88

Olof Larsson 1606-19

Henrik Markusson 1624, intet utsäde, men 8 nöt.

Simon Henriksson 1634-36

Jören 1645-56, 1656 med hustru Margareta; som änka förestår hon hemmanet 1662.

Anders Jörensson, skriven som son 1656, bonde 1666-76, med hustru Margareta 1668-76; hemmanet öde 1676-

Jöran Henriksson bondenamn för ödeshemmanet 1687-1724

Hans Eriksson upptog 1711 Dalkarö av öde, skriven här 1712 med hustru Anna, tilldömdes vid vintertinget 1712 5 sommarlass hö, som Torsö-bonden Henrik Jöransson med orätt hade slagit och borttagit på den ödeshemmanet tillhöriga Torsö Skatan. Hans Eriksson saknas bland de 1719 skattande.

Erik Ersson, f. 1703, d. 17 , från Finböle i Ingå, bonde 1726-61; vid ting i maj 1726 förordades för honom sju av frälseägaren föreslagna frihetsår, bl.a. för husbyggnad som erfordrades. Hustru Carin, f. 1704, mantalsskriven 1729-, död 1762, begraven 23/5 i kyrkan.

Anders Mattsson, f. 1724 i Brasby (Botils?), bonde 1765-82, flyttade 1799 till en dotter, som var torparhustru på Ström under Söderby. Gift 1:o med okänd, mor till 1751 födda dottern Anna Maria; 2:o möjl. omkr. 1757 med Maria Nilsdotter, f. 1739, död 16/11 1774; 3:o senast 1776 med Anna Henriksdotter, f. 1743 i Ingå, torde ha åtföljt makten 1799 till Ström torp.

De två första giftermålen efterses i Karis kyrkböcker, Brasby.

1:o osäkert, medan dtr Anna Maja, gift till "Söderby torp", i SN kb 1796-, s. 317, får födelseåret 1758 - Maria Nilsdr kan då som 19-årig vara hennes mor. 2:o Är Maria Nilsdr en dotter från Oppstuga i Brasby? Var fanns And. Mattsson före 1765?

Anders Andersson, den föregåendes son, f. 1757 på Dalkarö, d. 1790, bonde 178 -90. Gift 17 med Stina Henriksdotter, bonddotter från Kila Borgmästars i Karis, f. 1758, vilken som änka förestod Dalkarö 1791, 179 gifte om sig med nästföljande och avled 1796.

Johan Jöransson, f. 1763 i Båsa, bonde 179 genom gifte med ovannämnda änka Stina. En Johan, 1797 mantalsskr. som bonde, kan vara denne eller en i kyrkboken såsom 1791 från Gästersö hitflyttad skriven Johan Johansson, ändrat till Ericsson, f. 1763.

Carl Henriksson, f. 1752 i Kimito, enligt kyrkboken landbonde 1799, men ej här i mantalslängden 1800; hustru Stina Mattsdotter, f. 1753 i Nagu.

Anders Mattsson, f. 1770 i Kimito, i kyrkboken skriven efter föregående och kallad Andra Lambonden, vilket tyder på att de tjänade samtidigt; han är mantalsskriven här 1800 jämte sina föräldrar, födda i Korpo och Nagu.

År 1808 anges i mantalslängden här ingen landbonde, men väl en torpare Sommardahl samt två spannmålstorpare vid namn Carl och Johan.

Kyrkboken 1796-1802 nämner på Dalkarö en skräddare (s.) samt en torpare Jacob Jacobsson, f. 1778 i Pojo, hitkommen 1803 från Båsa med hustru Anna Lovisa, f. 1777 i Ekenäs.