SÖDERBY

innehöll sedan medeltiden såväl frälse- som skattejord. Ingolf Diekns år 1405 indragna men troligen snart helt eller delvis återvunna frälse omfattade 4 1/8 skattmark i Söderby. Den frälsejord, som fanns här under 1500-talet, torde ha varit uppdelad på två gods, det ena ett frälsehemman, synligt i tionde- o.a. sådana längder som gällde skatter vilka också adelns landbönder var underkastade, det andra en sätesgård med mera vidsträckt skattefrihet. Dock kan sätesgården framträda som landbohemman, om ägaren har gods på annat håll och väljer att försvara något av dem som säteri.

Frälse-landbohemmanet har 1550-84 bondenamnet Per Nilsson, och so frälseägare anges 1550-59 Mårten Jönsson, även kallad Mårten Viborg. Han skrev sig till sin släkts sätesgård Kurjala i Lampis socken öster om Tavastehus, men var anknuten till kustlandet bl.a. genom gite med Nils Grabbes dotter Karin. Deras dotter Margareta var från 1571 gift med ståthållaren på Nyslott, senare på Viborg, Arvid Henriksson Tavast, vilken 1584 är skriven som ägare till Söderby-hemmanet: under seklets slutskede var han en av konung Sigismunds verksamma tromän och fick 1599 efter hertig Karls seger lägga sitt huvud på stupstocken. Liksom andra änkor efter hertigens avrättade motståndare återfick Margareta sina och mannens förbrutna gods, dels omkring 1601, dels först vid Gustav II Adolfs vistelse i Finland 1614, men i kända urkunder härom är Söderby inte särskilt nämnt. Onämnt är det också i en längd över frälsebönder år 1600, men en hjälpskattelängd samma år, som sammanför skatte och frälse, upptar i Söderby Claus Larsson, därefter fram till 1614 synlig som frälsebonde. En änka Anna debiterades 1619 för Älvsborgs lösen av samma hemman, men antecknades som betalande endast för den första av sex terminer; under andra terminen var hon "öde", under de följande "utfattig och arm".( Boskapslängden för 1624 visar här en frälsebonde Erik Classon, så fattig på egna djur att han måste ha en oxe och en stut på fodring. Snart härefter blir frälsehemmanet lagt som "rå och rörshemman" under säteriet i samma by.)

Sätesgården i Söderby skänktes 1555 av prästen Karl Folkesson i Helsinge till Gustav Vasa och bortbyttes kort därpå av kungen till hans fogde över Laxpojo gårdslän i Lojo och Vichtis, Lydik Påvalsson, vilken för en tid blev bofast i Söderby. En hans dräng här bötfälldes nyårsaftonen 1557 för att ha slagit Sigfrid i Norrby. Lydik var gift med Margareta Jacobsdotter (Stubbe) från Bollstad i Ingå, av en känd länsmans- och fogdesläkt. Hon uppges ha varit änka 1562, men ännu 1564-66 står frälsejord i Söderby under Lydiks namn - måhända försenat? Margareta gifte om sig med länsmannen i Ingå, Enevald Sigfridsson, och måste ha tillbragt sina senare år där, varför det är troligt att hon överlät Söderby i andra händer. Måhända förvärvades det av det grevliga huset Leijonhufvud, som hade förmåner av att lägga under sig den inom grevskapet förefintliga frälsejorden och kunna förläna den åt sina trotjänare? Men möjligt är också att en av dem direkt förskaffade sig detta gods.

Bland de av hertig Karl år 1599 beslagtagna men redan 1600 till ägarna återställda godsen ses Söderby såsom tillhörigt en Mårten Eriksson. År 1619 tillhör säteriet "salig Mårten Erikssons hustru", och samtidigt anges "hustru Karin i Söderby" bruka ängarna under ett ödeshemman i "Nässby", som torde avse grannbyn Hurskursnäs. Mårten förefaller att kunna vara den Mårten Eriksson Ulf till Kägra i nuv. Bromarv, som nämnes vid Krus' frälserannsakning 1618 - men enligt W. G. Lagus skulle ha levat ännu 1634. Hustru Karin kan vara Karin Persdotter Svärd, enligt J. Ramsay ägare till ett Söderby i Pojo - där dock intet så benämnt gods finns - och gift med en livländsk adelsman Melkior von Smerten, f.ö. barnlös. Är identiteten faktisk, så måste Karin som änka ha ingått detta gifte efter 1619. Att Karin Svärd ägde jord i Karis Söderby göres troligt av att ett frälsehemman där 1643 tillhörde Krister Gyllenhierta, en son till hennes kusin Margareta Frille, som synes ha fått det i sidoarv genom sin processlystne makes, major Johan Gyllenhiertas bemödanden. Genom pantsättningar bytte hemmanet upprepade gånger innehavare. Vid hösttinget 1701 yrkade släkten Björnrams arvingar på Domargård att få inlösa det från inspektoren Herman Thim, vilken 1687 hade fått det i pant av fru Beata Gyllenhierta, en rätt avlägsen släkting till de nyssnämnda, men dotter till en annan Krister Gyllenhierta.

Ett skattehemman i Söderby och ett i Norrby står i 1623 års jordebok under namnet Melcker Smertz, antagligen av variant av det ovannämnda Melkior von Smerten och likaså identiskt med Mälkert Zamärtz, som 1647 bars av en "ädel och manhaftig" t.f. befallningsman över Raseborgs grevskap. I fråga om namnets ursprung kan anmärkas, att 1610-19 en borgmästare i Ekenäs hette Wolter Smert (skrev själv Smartt) och av Alfons Takolander förmodas vara skotte eller engelsman. År 1635 anges Melker Smertz inneha Söderby säteri jämte några därunder lydande, med torpare besatta hemman: tre i Söderby och därtill Stubböle och Skogby (även kallat Skogsby), som låg i skifteslag med huvudgården. Men ett frälsehemman i Söderby står i samma års boskapslängd som tillhörigt kapten Robert Wallace på Åminne i Pojo. - Då det 1635 ytterligare anges, att Melker Smertz var hugnad med "ovissa räntan" av de underlydande hemmanen, upp till 1 5/6 mantal, kan man närmast förmoda att han hade undfått såväl denna särskilda förmån som själva säteriet i erkänsla för långvarig tjänst hos huset Leijonhuvfud. Att även hans företrädare Mårten Eriksson skulle ha utfört en sådan tjänst, är inte dokumenterat, men kunde vara en tänkbar förklaring till hans innehav av säteriet. Växlingen av ägare till vissa av de små hemmanen visar, att de ännu inte var så fast förbundna med säteriet som de längre fram blev.

I ett tingsintyg av januari 1672 om missväxt, som hade drabbat hela godset åt en av ????? riksdel, överläts åt landbönder att svara för gårdsbruket. Det var ??? vanligt, att en större sätesgård delades mellan två landbönder.

En frälsebonde i Söderby, Matts Jörensson, nämnd 1668-81 med hustru Karin, utövade skräddaryrket. En annan, Hans Simonsson, nämnd 1672-87 med hustru Elin, brukade det släkten Gyllenhierta tillhöriga hemmanet.

Grevskapets sista innehavare, greve Gustaf Mauritz Lewenhaupt, behöll någon tid efter den 1681 genomförda reduktionen ett antal inom det indragna länet belägna frälsegods, vilka han ansågs äga genom arv eller köp, bland dem Söderby. Men grevens ekonomiska ställning var svår, och genom ett brev av 15/8 1682 pantsatte han för 2620 daler kmt detta gods till Herman Thim, som hade varit grevskapets sista hoppman och nu dels (t.o.m. 1684) förvaltade länet för amiralitetets räkning, dels fortfor att här bevaka grevens angelägenheter. Panträttigheten, för vilken Thim fick första uppbud vid sommartinget 1683, övergick snart till köp, varöver tredje uppbud gavs i mars 1687; för detta måste Thim ha fått dispens att som ofrälse besitta frälsegods. I jordeböcker för åren 1696-1706 antecknas, att Söderby säteri med frälsehemmanen Stubböle och Skogby i reduktionskommissionens brev av 15/3 1686 erkänts som greve Gustaf Leijonhufvuds (Lewenhaupts) allodialfrälse och att godsen nu genom köp tillhörde Thim. Det angavs 1693 vara "väl bebyggt", och det förblev till Thims död 1704 stadigvarande hem för honom och hans familj: hustrun Kristina Biskop, av den släkt från Tötar i Lojo, varav en gren senare adlades Adlercreutz, och barnen, av vilka man känner sönerna Henrik, student i Åbo från 1697, och Isak (f. 1685), som blev kapten. Thims svärfar tros ha varit skolmästare i Lojo, och på Söderby verkade 1694 för sönernas fostran två hemlärare. En tid hade Herman Thim på arrende Raseborgs gård och Ekenäs ladugård. Man ansökte 1686 om en militär domartjänst, men gick miste om den emedan han inte kunde finska. Under sina sista år torde han ha skött en syssla vid tullverket, titulerades inspektor. År 1690 lät han inteckna Söderby säteri som säkerhet för gäld till Riksens ständers bank - kanske en antydan om de omständigheter, som efter hans död inte tillät familjen att behålla godset? För samma fordringsägare uppbjöds 1691 frälsehemmanen Stubböle och Skogby.

Thim hade 1686 varit ägare till all såväl frälse- som skattejord i Söderby utom det ovannämnda frälsehemman, till vilket han följande år vann panträtt; den lät han i maj 1696 inteckna vid tinget. För en fordran hos Thims dödsbo om 600 daler kmt fick 13/4 1705 översten Adam Gustaf Muhl av landshövdingen immission i samma hemman, och laga uppbud av förvärvet skedde vid ting 1706-09. Säteriet och de övriga därunder lydande hemmanen övergick till en troligen i Stockholm bosatt kamrerare Olof Björnmarck, vilken 1699 jämte sin svåger Johan Norberg (i Billnäs?) hade hos ständernas bank inlöst det av Thim där pantsatta Söderby rusthåll med tillhörande augment. Tydligen på samma sätt kom Björnmarck i besittning av frälsejorden. Denna sålde Norberg 21/9 1705 på svågerns vägnar till överstelöjtnanten Gustaf Johan Tunderfelt, likaså 22/11 1706 rusthållet och augmenten. Björnmarcks bifall till försäljningen daterades i augusti 1707, men redan 1706 års mantalslängd anger att Tunderfelt ägde säteriet och där höll en fogde Ernest Slåttman. Köpesumman för frälsegodsen var 600 riksdaler.

Gustaf Tunderfelt var född 1656, son till Sveriges "kommersfaktor" (handelsrepresentant) i Moskva, Johan de Rodes, vilken 1678 adlades Tunderfelt. Hans maka, Lucia Sofia Tunderfelt (f. 1699,? d. 1716), var också hans styvsyster, dotter till "kommersepresidenten" i Narva, Jurgen Tunder, likaledes adlad Tunderfelt. Familjen på Söderby kom att omfatta fem döttrar och tre söner:

Medea, f. 1689, d. 1731, gift 1722 med assessorn Erik Ernst von Snoilsky.

Märta Maria, f. 1690, d. 1736, ogift.

Sofia Elisabet, f. 1691, d. 1734, ogift.

Johanna Lucia, f. 1692, d. 1761, hovfröken i Braunschweig, ogift.

Maria Elisabet, f. 1693, d. 1757, gift 17 med överstelöjtnanten friherre JOhan Joakim Faltzburg, Sverige.

Georg Gustaf, f. 1694, d. omkr. 1770 i Franrike, överstelöjtnant i fransk tjänst.

Johan Christoffer, f. 1698, d. 1764, generalmajor i braunschweigsk tj tj., gift 1:o 17 med friherrinnan Emerentia Dorotea von Hohendorff, d. 1756, 2:o 17 med Ulrika Juliana von Berchner, dotter till brukspatronen Gerhard von Berchner, Sverige.

Carl Fredrik, f. 1710, d. 17 , löjtnant, rusthållare, ogift, avgick 1747 från officerstjänsten.

Som ung hade Gustaf Tunderfelt ??

1706 var han chef för ett värvat infanteriregemente, som deltog i Finlands försvar (?) och åtminstone delvis bestod av finländskt manskap. Han befordrades 1710 till överste, men stupade samma år 28/2 i slaget vid Helsingborg.

Efter överstens död förestås säteriets jordruk av en landbonde Jören med hustru Maret. Han är troligen samma Jöran som 1719 skattar för 1/4 mantal till den ryska överheten, d.v.s. ungefär tredubbelt mot ett medelstort hemman. När efter freden kyrkboken skrives (1723), är han ersatt med en landbonde Henrik Axelsson, bondson från Rösund; dennes hustru, Märta Henriksdotter, är kommen från Sandsunds torp under Knopböle och har sina föräldrar hos sig på Söderby.

Vid 1724 års granskning av adelns säterier antecknas om Söderby: "Possideras af Capitain Tunderfelt. Förfallit, warandes Timber hemkiört till ny bygning." Av gårdens söner hade alltså vid denna tiden av de två äldre kaptensgrad och angavs som ägare, men faktiskt var boet oskiftat, och när grannen Hurskursnäs 1727 reste käromål om hästar, som förment olagligt tagits i förvar på Söderby efter skadegörelse i broddåker, så riktades det mot "Högwälborne fröknar de Tunderfelt". Fastebrev på säteriet meddelades vid vintertinget 1735 överste Gustaf Johan Tunderfelts arvingar, och vid samma ting intecknades i godset två förskrivningar: en av fröken Marta Maria till löjtnant Rosenfelt på Raseborg given på 464 daler kmt, en av brodern Carl Fredrik till henne, given på 1520 daler kmt. Den sistnämnda var daterad på v. Snoilskys gård Sättra i Östergötland 10/7 1733 och visar bl.a. att Märta Maria efter systern Sofia Elisabets död och under den yngre systern Johanna Lucias sjukdom disponerade över dennes medel. Men vid tinget fördes i inteckningsärendena Märta Marias talan av svågern Snoilsky, vid denna tid verksam som regementsauditör.

Under 1730-talet, när de äldre bröderna gick i utländsk tjänst, blev Carl Fredrik den som på sterbhusets vägnar tog hand om godset. För gårdsbruket synes han mest ha litat till landbönder, men några år hade han en gårdsfogde Gustaf Rehnström (f. 1689, med hustru Stina Lind, f. 1695), som under löjtnantens frånvaro även skötte de övriga tjänarnas avlöning. Hösten 1742 avskedades Rehnström utan föregående laga uppsägning, fick tjänst som tullbesökare i Ekenäs och processade några år senare med Tunderfelt om såväl sin egen som medtjänarnas gottgörelse. Målet härom var före vid häradsrätten 21/3 1746; löjtnanten anvisades då såsom frånvarande att, om han så ville, försöka återvinna den till hans nackdel fällda domen. Vid hösttinget 17/11 s.å. berördes hans förskrivningar till Karis kyrka i ordalag som antydde att han var vid liv. Men vid vintertinget 31/3 1747 omtalades han som avliden, och det gick ett för familjens fordringsägare oroande rykte om att egendomen var på väg att säljas. Ryktet besannades, då på de efterlevande anhörigas vägnar svågern, överstelöjtnanten och baronen Faltzburg, utan föregående avvittring eller bouppteckning, 20/6 1748 för 3000 daler kmt sålde hela godskomplexet jämte lösöre till brukspatronen Johan Wilhelm Hising. Bland borgenärerna fanns Karis och Snappetuna kyrkor, dels för oguldna avgifter, dels för de förskrivningar till den avlidne löjtnant Rosenfeldt, vilken hade testamenterat sin fordran till kyrkorna. Köpesumman sattes i kvarstad, och en rad av intecknings- och skuldmål bevakades under några år vid häradsrätten. Godsen blev för en lång tid förbundna med Fagerviks bruk.

I köpet 1748 inbegreps följande frälse- och skattejord:

Söderby säteri 1 1/3 matal

Söderby frälsehemman 1/4 mantal

Söderby skatterusthåll nr 27 av Livkompaniet 2/3 mantal

Stubböle frälsehemman 1/3 mantal

Skogby rå- och rörshemman med 5 st. skattlagda torp

Trångsunds skatte-augmentshemman, indelt till Söderby 2/3 mantal

Summa (utom Skogby) 3 1/4 mantal

Skattejorden i Söderby angavs 1541-1601 utgöra 1 1/3 skattmark, år 1623 1 1/4 skattmark, byamålet 1570-1623 5 stänger. Fastän skattmarker och stänger hela tiden delas lika mellan två grannar, bär från 1612 den ena 1/3, den andra 1/4 mantal, vilket måste bero på olikheter i de av stångtalet oberoende utmarksägorna. Det sålunda mindre hemmanet går tidvis (flerfalt 1549-84) under namnet Näs, Näsby, än skrivet som ett enstaka hemman vid sidan av Söderby, än inräknat under detta. Det bör ej förväxlas med det utanför ifrågavarande bygemenskap belägna Näseby, vars egentliga namn är Hurskursnäs. I Söderby fortlever senare namnet Näsby, buret av ett torp i huvudgårdens grannskap. Som bönder på de två hemmanen framträder:

(egentliga) Söderby

Markus Jönsson 1541-43

Olof Jönsson 1549-52 (-53?)

Jöns Olsson 1556-88

Matts Jönsson 1592-1619, 1619 "a(v)brunnen", därför förskonad för Älvsborgs lösen.

Jören Bertilsson 1623-36

Hustru Anna 1624, i boskapslängden, möjligen Jörens hustru, av någon orsak nämnd i stället för honom?

Näsby

Olof Persson 1541-43

Tomas Olsson 1549-71

Anders Henriksson 1583-1613

Anders Jönsson omkr. 1613-15, hemmanet öde omkr. 1616-19, då ängarna brukades av "hustru Karin i Söderby"

Melker Smertz 1623

Även Jören Bertilssons hemman är i 1635 års jordebok infört bland dem som underlydde Melker Smertz stora godskomplex (se ovan!). Därefter blir det svårt att i mantalslängder o.a. urkunder skilja åt de lägenheterna i Söderby, likaså att ange vilken ställning de där bosatta personerna intog. Mantalslängden för 1645 anger ett enda namn, Johan Jörensson, måhända tillhörande en son till Jören Bertilsson; han återfinnes fram till 1650, skattad för 3-4 personer. 1647-50 har han en granne Andes Eriksson, skattad för 3 personer.

Elisabet, hustru till regementskvartermästaren Hans Irfving, ses skriven här 1656-62. Mannen, ofta synlig i Ekenäs stads annaler, torde genom sin tjänst varit fritagen för mantalsskrivning. Hustruns bosättning här, med ansenligt husfolk, låter ana att han vid sidan av det militära tjänade det grevliga huset. Någon släktförbindelse mellan honom och den dåmera avlidna Melker Smertz synes skymta i en i stadens dombok i januari 1668 antecknad punkt: Irfving hade åtta år tidigare tagit Smertz svärd från kyrkan, hållit det hos sig, men nu utan stadens vetskap på nytt slagit upp det på kyrkväggen; man ansåg att han efter så lång tid borde behålla det och till kyrkan erlägga dess värde. Detta gällde den uttjänta träkyrkan i staden. I den då ännu halvfärdiga stenkyrkan begrovs 1679 Irfvings hustru, nu kallad "kaptenskan i från Näsibyn", d.v.s. i Hurskursnäs, där hon hade bott från omkr. 1670 (s.).

Skogby, 1/4 mantal under namnet Clas Tomasson, angavs 1635 som öde och i samma års jorebok som rå- och rörshemman under säteriet. Söderby-hemmanet om 2/3 mantal saknas i 1662 års mantalslängd, ses i samma års ödeslängd som upptaget på frihet, som förut under Johan Jörenssons namn, men återkommer 1666 i ödeslängden under namnet Svarfvars, likväl i mantalslängden, där det kallas ödeshemman, försett med folk, en Johan Hanemann jämte piga - han var förmodligen son till en Ekenäs-borgare. Två år senare kallas det fortfarande ödeshemman och har som brukare en Sigfrid Simonsson med hustru Lisa, och i ödeslängden står det nu som samma år upptaget på frihet. Fram till 1681 ses i mantalslängderna, utom de ovannämnda frälsehemmanen växelvis ett eller två skatte- eller kronohemman med så tätt ombytta bondenamn, att man får intrycket av ett ständigt lurande ödesmål. Tydligen gällde det som ödesjord, det hemman om 2/3 mantal som Herman Thim fick som rusthåll fogat till säteriet Söderby. Hur nära på hans tid sambruket var mellan de formellt åtskilda godsen, är inte känt, men fram på 1700-talet var föreningen så fullständig att beståndet av hus var odelbart.

Säteriets och rusthållets enhetliga bebyggelse ????

Om rusthållet antecknades 1724, att det brukades med säteriets folk. Arbetsstyrkan var 2 drängar, 3 pigor och 2 dränghustrur, rusthållets utsäde (på 2/3 mantal) 7 tunnor, enligt den genom tider bestående kamerala uppskattning som antagligen var för hög så snart efter ofreden. Den obetydliga siffran över folket vittnar om att krigstidens ödesmål ännu delvis bestod. Tio år senare redovisades mycket mera folk, formellt fördelat på tre lägenheter:

drängar husjungfrur pigor summa

säteriet 7 2 5 14

frusthållet 2 - 2 4

frälsehemmanet 1 - 1 2

10 2 8 20

Härtill kom tre torpare (av vilka en i Stubböle) med var sin hustru. Fänrik Tunderfelts misär under hans sena levnadsår visar sig i att tjänarna vid "adelig taffel" 1744 var minskade till en dräng och en piga. I stället fanns två landbönder med sina tjänstehjon, och torparna hade ökat till fyra. I gården bodde också en f.d. drängfogde Gösta samt en smed. Under den Hising-Hisingerska tiden fortfar landbönderna att vara två, tills inemot 1808 en tredje tillkommer; mellan de tre är godset sålunda uppdelat:

Mantal

skatte frälse matlag

2/9 1/4 2 Henrik Jacobsson

2/9 1/4 2 Henrik Carlsson

2/3 1/4 2 Magnus

1 1/9 3/4 6

Under några år på 1770-talet ställdes över landbönderna en gårdsfogde Henrik Illman (f. 1743, hustru Margareta Jernberg f. 1748). Om landbönderna är personuppgifterna knapphändiga:

Gösta 1744, med hustru Maja, kanske identisk med en dräng Gustaf, vars titel i kyrkboken 1723-38 är ändrad till landbonde; han var född 1720.

Henrik Pålsson 1751-83, f. 1720, d. 1783; hustru Maria Christersdotter f. 1728, d. 1783.

Carl Pålsson 1786-98, f. 1742, d. 1798. Gift 28/2 1763 med Stina Johansdotter f. 1743; överlevde mannen; Carl far till nästföljande.

Henrik Carlsson 1800-08, f. 1767 i Söderby, d. 18 ; hustru Ulrica Lundström f. 1773 på Repubacka, d. 18 .

Magnus 1808

Ernest 1744, med hustru Karin.

Johan 1751, med hustru Märta.

Anders 1761-65, med hustru Brita.

Isak Henriksson f. 1713, införd i kyrkboken 1773-77, men synes ha tjänstgjort före 1771; hustru Maria Jacobsdotter f. 1724, d. 1783 - föräldrar till nästföljande.

Jacob Isaksson f. 1748 i Dragsvik, landbonde 1771-1802; bodde 1771 med modern, som dock ej var änka. Gift 31/1 1771 med Maria Henriksdotter f. 1752 i Söderby, d. 18 ; föräldrar till nästföljande.

Henrik Jacobsson 1808-, f. 1774 i Söderby, d. 18 .

I nedanstående översikt av torpen under Söderby utelämnas Stubböle, emedan det som gammalt frälsehemman behandlas i särskilt stycke (s.). De övriga torpens identifiering försvåras av att deras namn sällan utsättes före 1700-talets mitt och av att därefter delvis olika namn för samma torp är skrivna i mantalslängderna och i kyrkböckerna. Några av de kring 1700-talets mitt anlagda torpen nedlades mot seklets slut, måhända emedan de genom sitt behov av trä till hus, gärdsel och bränsle ansågs tära för hårt på den för Fagerviks bruk behövliga skogen. I ett tidigare skede försvunna var antagligen flertalet av de torp som antyds i 1600-talets urkunder. Kommunionboken 1723-38 upptar en del torpfolk, men så oklart att antalet dåtida torp inte framgår, och möjligen är mantalslängdernas besked om denna tid ofullständigt.

Gösta Göstasson, f. 1690, kom från drängsysslan vid Raseborg till ett torp under Söderby, där hans hustru Beata, f. 1684, avled 1740 och begrovs i kyrkan - ett gravställe som ansågs förnämligare än kyrkogården. Med sin andra hustru, Anna, är Gösta mantalsskriven 1744, ovisst på vilket av de senare nämnda torpen.

Johan, f. 1686, med hustru Maria, f. 1693, upptas i kommunionboken 1723-38 som torparfolk, var möjligen föräldrar till den 1734-44 mantalsskrivna torparen Jacob Johansson, f. 1709, med hustru Sofia, f. 1703.

Torsholm Nils, f. 1703, är skriven bland dessa tidiga torpare under Söderby, inom vars område dock ingen så benämnd holme är känd - kom han från Torsholms torp under Raseborg? Kyrkboken upptar också hans far Johan, "gammal spögubbe", och mor Brita. Nils första hustru, f. 1705, d. 1737, har i boken sitt namn övertäckt av den andra hustruns, Anna, f. 1716.

Skomakars eller Norrtorp synes ha sitt första namn efter Jonas Skomakare eller Jonas Gestman (efter Gästersö eller Gästans?), f. 1699, som 1734 var mantalsskriven med sin hustru Maria, f. 1699, 1744 utan hustrun - om inte den då antecknade är deras son Jonas, f. 1720, vilken 1751 återfinnes med en hustru Lisa.

Då bland 1756 års hemvigda hjonelag skrives en Erik Jöransson på Söderby torp, förefaller det som hade då ett enda torp funnits vid gården.

Från 1761 anger mantalslängden namnet Skomakars, då med torparen Erik och hustru Anna. Förmodligen samma torpare Erik i Söderby hade 1755 mist en 50-årig till namnet okänd hustru. 1771 sitter på torpet en Henrik med sin mor (styvmor?) Anna, kanske en son till Erik.

Carl Pålsson, f. 1742, var torpare 1773 och förblev det tills han 1786 övertog sysslan som landbonde på ena hälften av Söderby gård; gift 1:o med Maria Gabrielsdotter, f. 1741, död 1774, begraven 25/9; 2:o med Christina Jacobsdotter, f. 1743, som följde honom till gården.

Johan Johansson, f. 1748 i Söderby, torpare från 1786 till sin död 1804; hans hustru Stina Eriksdotter, f. 1747 i Pojo, hade från ett tidigare gifte dottern Maria Persdotter, f. 1774, vars man, Jonas Jacobsson, f. 1773, tillträdde torpet efter svärfadern.

Torpet är möjligen samma Norräng under Söderby, från vilket en gammal änka begrovs 20/10 1771.

Storäng

bebodddes 1751 av Petter, troligen samma Petter som återfinnes här senare, död 1769 och begraven 4/6. Gift 1:o med Maria, skriven 1751; 2:o med Anna Johansdotter, f. 1717, skriven som hustru 1756-, som änka till 1777.

Salomon Isaksson, f. 1740, var torpare 1771-75. Gift 27/10 1765 med Anna Abrahamsdotter, f. 1742, med hustru Maja och fyra barn, mantalsskrevs här 1776 och 1782, men saknas i kyrkboken. 1782 skrives en son Johan med fadern, Maja som sängliggande.

Gottfrid Wikström, f. 1738, kyrkskriven här som "nya torparen" och nattvardsgången redan 25/3 1775, synes ha bott kvar till sin död 1787. Gift 1:o troligen redan 1765 med Maria Henriksdotter, f. 1743, död 1783, begraven 23/2; 2:o 27/12 1783 med Anna Maria Andersdotter, bonddotter från Dalkarö, f. 1758, som änka omgift till Ström torp nedan.

Storäng saknas i mantalslängderna från 1791.

Långrödja,(Skogby)

måhända detsamma som senare heter Rödjan och ligger 2 km OSO om gården.

Gustaf, torpare 1761, med hustru Lena; hon är 1765-71 skriven som "värdinna", utan mannen, men saknas 1773 i kyrkboken. En 5/5 1764 utan klockor och bårkläde begraven hustru från Långrödja synes ha varit inhysing på torpet.

Jonas Gustafsson, f. 1749 i Söderby, mantalsskriven som torpare 1771-1808, död 10/7 1808. Fastän han synes vara den föregåendes son, skrives under hans tid som "mor" Maria Axelsdotter, f. 1709, död 1780 - är ej heller hans svärmor. Gift 1:o 29/10 1771 med Beata Eriksdotter, torpardotter från Svarvars under Söderby, f. 1742, död 1776, begraven 8/4; 2:o med Sara Andersdotter, f. 1753, död 1793; 3:o med Caisa Johansdotter, f. 1744 i Kärrby, död 1801.

Henrik Jonasson, den föregåendes son, f. 1778 i Söderby, torpare 1808-. Gift 1806 med Maja Stina Blom, f. 1780 i Gebbelby.

Ström torp

Erik, död 1757, begraven 30/1.

Hans, torpare 1761-66. Gift 1:o senast 1761 med Beata, död 1766, begraven 4/5 i kyrkan; 2:o 9/11 1766 med Beata från Lilläng.

Petter hellström, sockensmed, f. 1739, torpare 1771-83, med hustru Sofia Henriksdotter, f. 1743.

Salomon Isaksson, f. 1740, torpare enl. kyrkboken efterträdare till Petter och kvar 1777. Gift 27/10 1765 med Anna Abrahamsdotter, f. 1749, d. 1780.

Anders Söderberg, svåger till föregående, f. 1756 i Västervik, d. 18 , torpare 1782-1802; gift 1:o med Stina Andersdotter, f. 1751, d. 1790; 2:o med Anna Maria Andersdotter, f. 1758 på Dalkarö, änka från Storängs torp ovan, d. 18 . Hennes far, f.d. bonden på Dalkarö Anders Mattsson, bodde här på sin ålderdom.

Gustaf Gottfridsson, f. 1784, Söderbergs styvson, torpare 1808. Gamle Gustaf från Söderby Svarfvars begrovs 20/10 1765 - måhända förutvarande torpare?

Svarvars Johan, torpare 1761-66, d. 1766, begraven 13/4 på kyrkogården; hustru Caisa; förmyndare för omyndiga dottern Maria var 1768-72 landbonden Henrik Pålsson i Söderby, från 14/4 1772 Marias släkting, dragonen Abraham Öhrnmarck.

Erik Hansson, f. 1718, d. 1780, torpare 1766(?)-80; hustru Lena Jönsdotter, f. 1716, d. 1800 (1801?). Deras äldsta son föddes i Ingå 1742.

Hans Eriksson, son til föreg., f. 1742 i Ingå, torpare 1780(?)-1802, d. 18 . Gift 4/2 1771 med Maria Gustafsdotter, torpardotter från Långrödja under Söderby, f. där 1742, död 20/7 1815.

Johan Hansson, son till föreg., f. 1774, d. 18 , torpare 1808, hustru Anna Jonasdotter, f. 1755, d. 18 .

Lilläng

Anders Johansson, f. 1721, torpare 1760-88. Gift 1:o troligen 1756 eller tidigare med Anna Pålsdotter, f. 1731, död 1760, begraven 28/11; 2:o (efter att 1761 ha mantalsskrivits ensam) med ? (efterses i mtlslgd 1762), död 1762, begraven 12/4; 3:o 21/11 1762 med pigan Anna i Söderby, skriven på Lilläng 1765.

Johan Andersson, den föregåendes son, f. 1756, torpare 1782. Gift med Maria Johansdotter, f. 1752. - 1791 och därefter är Lilläng uteslutet ur mantalslängderna.

Söderhägnad eller Utiby

Johan Pålsson, f. 1723, möjligen identisk med den landbonde Johan som 1751 är nämnd i Söderby - eller med en 1751 skriven torpare Johan utan namngivet torp och med en hustru Maria; torpare här 1761-83, död 1783. Gift 1:o med modern till en 1748 född son, troligen samma hustru som begrovs 7/10 1759; 2:o 19/10 1760 med Maria Henriksdotter i Söderby, f. 1740, bodde som änka kvar hos nedannämnda son och synes ha dött mellan 1802 och 1805.

Henrik Johansson, den föregåendes son, f. 1763, torpare 1783(?)-1805, död 1805. Gift 1:o omkr. 1779 med modern till d.å. födda Ulrika Henriksdotter; 1782 mantalsskrevs Henrik som son, utan hustru; 2:o före 1785 med Stina Isaksdotter, f. 1743, död 1787; 3:o 1789 med Stina Johansdotter, bonddotter från Rådsböle, f. där 1766, död 1804; 4:o 1804 med Anna Isaksdotter, bonddotter från Björnböle, f. där 1777 - möjligen 1806 omgift med nästföljande?

Magnus Axelsson, f. 1781 i Tenala, därifrån hitflyttad 1806; kallas i kyrkboken landbonde på Uteby, är 1808 mantalsskriven som Söderby gårds tredje landbonde, medan torpet som sådant är uteslutet ur längden, tydligen taget som bostad för landbonden. Magnus dog 7/2 1811. Gift (?) med ovannämnda Anna Isaksdotter.

Snappertuna Fornminnesförening r.f.- en medlem av Finlands Svenska Hembygdsförbund FSH r.f.