HALSTÖ, fordom HALFSKIFFTE, HALFFSKIFFTÖ,

är 1451 bebott av en Almand, som i flöteskatt erlägger 8 örtugar. (G. Kerkkonen 1945, s. 158) Det utgjorde år 1549 ett fiskar- och skepparsamhälle med fem bönder, men avtog efter hand, hade 1570-71 två bönder, likaså 1601, men senast från 1619 ligger det ena öde. Som bebyggare antecknas:

Matts Månsson 1549-59, kan vara den Matts i Halvskifte som 1541 bötfälldes för att mot konungens förbud ha fört salt fisk till Reval och 1542 var "styrman" (lots) på Raseborg.

Per Jönsson 1549-53, var troligen den Per i Halvskifte som 1546 bötfälldes för seglation mot förbud.

Matts Jönsson 1549-61 - jämför ovan: Matts Månsson, ovisst vilkendera som bötfälldes 1541.

Erik Persson 1549-64; Knut Persson (bondens mor?) bötfälldes 1551 för tredska med kyrkoherdens rättighet.

Sigfrid Mattsson 1549-66

Matts Andersson 1553

Matts Mattsson 1561

Anders Mattsson 1564-71

Matts Andersson, 1590 hemsökt av rövande krigsfolk.

Anders Jönsson 1564-71, 1590 hemsökt av rövande krigsfolk.

Tomas i Halfskiftö vittnade 1590 om röveri övat av krigsfolk.

Henrik Mattsson 1601

Erik Henriksson 1601; Erik i Halvskifte, skriven 1606-07, kan vara denne eller följande.

Erik Andersson 1609-13

Sigfrid 1619, möjligen samma Sigfrid Henriksson som är bonde 1624. Jordeboken 1623 anger det ena hemmanet som skattande, det andra öde, men har intet bondenamn utsatt. I 1635 års jordebok uppges Halstö - överdrivet - ha legat öde i 30 år; det fortfar att ligga öde åtminstone till 1636, men återfinnes ej i 1645 års ödeslängd.

Jöran Henriksson 1645-67 (1650 står synbarl. oriktigt Erik Hindersson), med hustru Brita 1656-62.

Lars Persson, den föregåendes styvson, skriven hos honom 1656-, bonde 1668-87; avliden före 15/3 1695, hade 12/3 1693 erkänt skuld till fru Beata Stålarm, 14 daler kmt "för undfånget skutetyg till dess sumpbåt". Gift 1666-87 med Kirstin. - 1676 anges Halstö med bondenamnet Jören Andersson, 1/4 mantal, som förlänt - troligen avses att det lyder under Raseborgs gård.

Matts Larsson, den föregåendes son, 1693-1713, med hustru Karin 1706-12; flydde till Sverige vid den ryska invasionen 1713 och lämnade hemmanet öde över den ryska tiden.

Hans Simonsson, f. 1687, förut bosatt på Espings i Ingå, blev 17/9 1722 av generallöjtnanten Reinhold Johan De la Barre, på vars lön Halstö sedan Karl XI:s tid var indelt, antagen till ödesbrukare där, och 19/6 1723 fick han kronofogdens inrymning i hemmanet, 12/5 1724 syn över dess tillstånd, 8-9/9 s.å. tingsvittnesbörd jämte förord till fyra frihetsår, ålades att skatta 1727. Skriven 1724-34 med hustru Maria, f. 1691, vilken 1771 bodde kvar här som svärmor.

Matts Mattsson, f. 1715 som bondson på Brasby Botils, Karis, blev senast 1744 måg och bonde på Halstö genom gifte med Carin Hansdotter, Hans Simonssons dotter, f. 1725, och behöll hemmanet till omrk. 1780. För de mångahanda sysslorna var de vuxna barnens bistånd angeläget: när hösten 1769 en 19-årig son sökte sig bort i hantverkarlära och 28/12 s.å. dottern Maria, f. 1745, gifte sig med en Johan Andersson från Åsenby, f. 1739, gottgjordes förlusten genom att det unga paret för lång tid bosatte sig på Halstö - mannen till sin död 1796, hustrun ännu någon tid som änka. Matts dog 1792 efter att omkr. 12 år ha tagit sytning, Carin 1794.

Henrik Mattsson, den föregåendes son, f. 1744 på Halstö, bonde omkr. 1780-1803, död 1803. Gift 1:o 10/11 1771 med Maria Andersdotter från Väster-Rösund, f. 1746, död 1779; 2:o 11/10 1784 med änkan Christina Johansdotter från Finby i Karis, f. där 1761, död 1812 som gammelmor på Halstö.

Erik Henriksson, den föregåendes son, f. 1775 på Halstö, d. 18 , bonde 1803-. Gift 1:o 1803 med Helena Ström, bonddotter från Strömsö, f. där 1782, död 17/11 1811; 2:o 1812 med Kristina Johansdotter, torpardotter från Möllvik under Västerrösund, f. där 1791, död 18 .

NOTHAMN

står 1540 under namnet Notthempn, men även varierat Nothekammo, angivet som ett fiskeläge underlydande Växär, bebott av en kronolandbo Jöns. Efterleden -kammo - även -kamme, -kambo, -kam - återfinnes i Svartkamp och varianter därav, ett växelvis brukat namn för grannön Gästans; den kan tänkas innehålla ett i en del svenskbygder från finskan inlånat dialektord kammio, som bl.a. har betydelsen bod.

Stadgeskatten var år 1540 en tunna salt torsk; 1543 var den förhöjd till 2 tunnor, 1601 var fisken förbytt till strömming, mängden fortfarande 2 tunnor, men 1623 minskad till 1 tunna.

Jörgen skrives fiskarens namn 1543, kanske en korrigering av det 1540 angivna?

Simon Olsson erlade 1557 en fjärding strömming i tionde, 1558 1/2 öre i klockareränta.

Simon Jonsson står i tiondelängden 1561, men utan erlagd tionde.

Simon Michelsson skattar i sölvskatteregistret 1571 för 2 kor och 4 skålpund koppar, är antagligen samma Simon utan farsnamn, som 1564 kallas mola, d.v.s. är befriad från vissa skatter.

Olof Andersson står 1601 bland behållna kronobönder. 1606-07 saknas Nothamn i mantalslängden.

Henrik Andersson med hustru antecknas i 1609 års hjonelagslängd. 1612-36 är Nothamn ånyo uteslutet ur längderna, med undantag av en till 1623 års jordebok fogad lista över kronolandbönder, där det påföres 1/4 mantal och anges bära en årlig ränta av 1 tunna strömming. 1632-36 är det uttryckligen betecknat som öde. (E. Öhmans uppgift för 1623: "Slet öde" granskas.) möjl. i FRA 214?

Hindrich 1642 (E. Öhmans anteckn.) frälse under greve Gustaf Adolf.

Erik Mattsson 1644, med hustru Ingeborg (E. Öhmans anteckn.)

Erik Eriksson 1645-56, med hustru Margareta 1656 (E. Öhman: Mattsdotter 1649) Under Erik Erikssons namn står Nothamn 1662 i ödeslängden, minskat till 1/6 mantal, likaså 1676 och 1687.

Johan, mantalsskriven här 1693 med hustru Brita. Härefter ånyo ödesmål, antecknat 1706 och sannolikt fortgående till 1739. Emedan Nothamn vid knektrotering sammanfördes med Båsa by, tilläts denna att under ödesmålet hålla kalvar på Bylandet (Nothamns huvudö).

Erik Ersson från Kimito socken erhöll 1739 av kronofogden inrymning i Nothamn; vid vintertinget 1740 fick han förord till åtta frihetsår, emedan av tidigare hus endast spisgrunder återstod. Vid hösttinget 1739, där landsfiskalen G. J. Blåfield sökte stöd för planer att vinna Nothamn under frälserätt - härom vidare under Gästans, s. - anfördes att två bröder från Kimito, Erik och Matts, samma höst hade upptagit och fått inrymning i Nothamn; Matts måste dock snart ha lämnat Erik ensam om företaget, eftersom han därefter ej nämnes i handlingar om Nothamn. Erik förblev bonde här till sin död 1770, begrovs 5/8 i kyrkan. Gift senast 1744 med Carin Johansdotter, f. 1720, död 1776, begraven 14/4.

Erik Eriksson, den föregåendes son, f. 1746 på Nothamn, bonde 1770-89, död 1789. Kallas 1773 "Lots och Kronobonden"; antogs vid tinget 6/4 1789 till krönare av fiskkärl och intygades därvid äga "någorlunda förmögenhet". Gift 21/10 1770 med Maria Andersdotter, bonddotter från Bro Östergård, f. där 1752, förestod som änka någon tid hemmanet (ännu 1800), död 1815.

Henrik Johan Broman, den föregåendes son, f. 1771 på Nothamn, bonde från omkr. 1801, död 1821. Gift 179 med Anna Maria Lindholm, f. 1778 i Pojo; som änka förestod hon någon tid hemmanet.

Ett fisketorp på Furuskär uppges vara anlagt 1796 (E. Öhman) av Johan Boström, f. 1760 på Rådsböle, enligt kyrkboken till Nothamn redan 1779, mantalsskriven som lotsdräng 1800-09, död 19/2 1809. Gift 17 med Lisa, f. 1760 i Pojo, död 18 .

Snappertuna Fornminnesförening r.f.- en medlem av Finlands Svenska Hembygdsförbund FSH r.f.