KJULBÖLE

utgjorde tidigast ett byalag tillsammans med Lagmans (s.), som fordom kallades Klockaböle, Klöckböle m.m. Vill man försöka tyda den hemlighetsfulla fördelen i namnet Kjulböle - som under 1500-talet bl.a. skrevs Kiuel-, Kyvle-, Kijwfle- - så kan man utgå från att de två hälfterna av den forna byn på något sätt benämndes i förhållande till varandra, måhända efter två bönders binamn; men vilka, det måste här lämnas öppet. Läget vid eller inom Raseborgs slotts ursprungliga utmark ger anledning att jämte ortsdialektens ordförråd räkna med danska och tyska personbenämningar, eftersom danskar och tyskar tidvis bodde på slottet.

Det från Lagmans åtskiljda Kjulböle svarade intill 1601 för 3 skattmarker, varav två bönder 1541 hade 1 1/2 och 1 skattmark, utbysmän 1/2. 1623-87 var talet lägre, 1 skattmark för vartdera hemmanet, men 1687 var den forna utbysjorden återupptäckt och räknad som 1/3 skattmark. Stångtalet var 1570 för hela byn 12, delat 6 + 6, 1601 15, delat 8 3/4 för Västergård, 6 1/4 för det då öde Östergård, 1623 10, delat 5 + 5. Mantalet var år 1600 1/2 för Västergård, 0 för ödeshemmanet, 1623 i olika böcker delat 1/4 för vartdera, dels 1/2 för Väster-, 1/3 för Östergård, vilket senare gällde 1635, 1687-1712 resp. 1/3 och 1/4. Västergårds högre mantal berodde på att utbysjorden räknades därunder.

Bondenamnens anknytning till hemmanen är klart bevislig först från 1600-talet, för 1500-talet här nedan skriven efter bedömning av sannolikheter.

Västergård

Per Michelsson 1541-71, Per Simonsson 1551-52 är kanske en felskrivning.

Matts Henriksson och Lars Eriksson skrevs 1579 som bondenamn för de två hemmanen i Kjulböle, båda öde.

Jöns Persson 1588-92

Lasse Persson 1594-1617. Hemmanet anges 1594 som öde, men har bondenamnet utsatt, sedan som behållet; 1617 anges bonden som utfattig under Älvsborgs lösens 6:te termin.

Mårten Sigfridsson 1623-36

Erik Larsson 1645-72. Gift 1:o med Beata, 1654-56; 2:o med Brita, 1662-72.

Lars Ersson 1676-87, skriven 1666- som den föregåendes son. Gift med Anna, skriven 1672-81 som hustru. Hemmanet skrevs 1687 som behållet skatte.

Anders Ersson, här som den föregåendes bror 1676-87, bonde senast 1692. Angavs i 1693 års restlängd som död - "änkan jämväl från hemmanet, är intet något mera för resten efter dem att tillgå, husbonden borttagit vad som efter 1692 års restlängd varit sekvesterat".

Erik Larsson, Lars Erssons son, f. 1670, bonde 1693-1712, död 1740 (?) som gammelfar. Gift med Ingeborg, f. 1670, mantalsskriven 1706-12, kyrkskriven 1723. Hemmanet skrevs 1710 som öde, 1712 åter som skattande.

Lars Ersson, den föregåendes son, f. 1694, bonde 1719-51, där sannolikt före 1753. Gift senast 1729 med Maria Mårtensdotter, f. 1700, förde 1754 som änka hemmanets talan i rättstvister; död 1782, begraven 8/12.

Johan Larsson, den föregåendes son, f. 1734 i Kjulböle, bonde 1761-99, död 1816 som gammelfar. Gift 1:o senast 1761 med Maria, död 1772, begraven 26/1 i kyrkan; 2:o 24/10 1780 med Carin Ericsdotter från Kneura hemman i Backa by invid Fagervik, f. 1737 i Ingå, död som änka 18 . - Vid hösttinget 1755 hade Johan Larsson som ung bondson fått ett intyg över att hans förfäder "man efter man altid besutit thetta hemman, som wid indelnings tiden, tå Johans Fader Fader Erik Larsson thet innehade, niutit någon förmedling, icke för något ödesmål, utan för räntans dryghet på ringa och swaga ägor, så at hemmanet aldrig warit skattvrak, eller af then grund fått förmedling, utan altid warit, så som thet nu äfwen är, uti rätta arfwingars händer, och blifvit hållit wid Bruk och häfd." Härmed var dess karaktär av bibehållet skattehemman styrkt.

Erik Johansson Bäcklund, den föregåendes äldsta son, f. 1768 i Kjulböle, mantalsskrevs 1797 som bonde, men enligt faderns överlåtelsebrev av 1/9 1800 hade Erik först hösten 1799 tillträtt värdskapet; sannolikt hade han en tid därförinnan verkat som faderns landbonde, ty i tingsprotokollet 8/9 1800, där överlåtelsen är införd, bär Erik titeln landbonde. I överlåtelsebrevet anges att vid bouppteckning och arvskifte, som fadern redan låtit förrätta, Eriks utlösen till medarvingarna hade fastställts till 144:21:4 redr och även av honom utbetalats. Erik dog 1801 (efter 28/6). Gift med Maria Andersdotter, landbondedotter från Bredäng rusthåll, f. där 1769 - möjl. i ett tidigare gifte förenad med en Johan, ty till familjen hör framdeles en styvson Henrik Johansson, f. 1795 i Kjulböle.

Filip Henriksson, f. 1772 i Ingå, därifrån hit 1802, blev bonde genom gifte med förenämnda Maria Andersdotter.

Ett torp under Västergård innehades enligt 1805 års kyrkbok av Henrik Johansson Bäcklund. Erik Bäcklunds bror, f. 1775 i Kjulböle, kallad "nybyggare". Gift senast 1801 med Lovisa Andersdotter, f. på Bredäng 1769 eller 1772, Maria Andersdotters (tvillings-?)syster, död 20/1 1811.

Östergård

Simon Pålsson 1541-58

Per Simonsson 1559-61

Simon Persson 1563

Simon Tomasson 1561, 1566-71. Om ödesmål 1579-81 se Västergård ovan.

Sigfrid Jopsson (Jacobsson) 1588

Matts Henriksson 1594, hemmanet angivet som öde.

Olof Ångerman står 1600-01 som namn för det fortfarande öde hemmanet. Han hade 1577-90 verkat som kronans fogde över den utanför grevskapet behållna delen av Raseborgs län, var tydligen en av de ej få herrskapstjänare som hugnades med ödesgods; ovisst är om han någonsin bodde här.

Henrik Andersson 1606, saknas 1609; som öde skrives hemmanet under hans namn fram till 1635, dock så att det i 1610 års Älvsborgs lösen anges som öde endast under terminerna 1-4, som betalande under terminerna 5-6. Ännu 1636 ses av Kjulböle-hemmanen endast Västergård upptaget i mantals- och boskapslängderna.

Olof Henriksson skrives som bonde 1645-62, från 1654 med hustru Brita.

Markus Olsson, den föregåendes son, skriven som sådan 1654-, som bonde 1666-76. Gift 1:o med Kirstin, 1662-68; 2:o med Margareta, 1672-76.

Nils Larsson 1680-81, med hustru Valborg.

Adam Jöransson fick 25/6 1684 tingsvittnesbörd om att hemmanet legat fem år alldeles öde och över 30 år så förlamat att ingen full skatt därav utgått; som hans borgesmän för ödesbruket skrevs länsmannen i Nyby och lagmans-nämndemannen Matts Ersson i Knasabacka (Osmudsböle). Han är 1687 skriven som bonde, med hustru Beata. Hemmanet åtnjöt ödesfrihet t.o.m. 1692.

Matts Clemetsson 1693, med hustru Beata - måhända den förres omgifta änka?

Matts Mattsson, den föregåendes son, f. 1675, bonde 1706-34, död 1763, begraven 11/12 i kyrkan. Gift senast 1706 med Anna; så heter hans hustru även 1710, 1712 och 1724, bär i 1723 års kyrkbok födelseåret 1671, men synes ej vara samma person, ty "sonen", nedannämnda 1707 födda Matts Henriksson röjer genom sitt farsnamn att han är en styvson, en senare Annas son från ett tidigare gifte. Möjligen kan den första Annas bortgång vara orsaken till att 1712 Matts mor Beata skrives närmast efter honom, före hustru Anna. Som mor återfinnes Beata ännu i 1723 års kyrkbok.

Matts Henriksson, se ovan, f. 1707, bonde 1744-73, död 1782. Gift 1:o med Maria, f. 1705, skriven i 1723-38 års kyrkbok; 2:o med Carin, skriven från 1734, död 1762, begraven 4/4 i kyrkan; 3:o 4/4 1763 med Greta Eriksdotter, f. 1726, död 1783, begraven 6/7. - Hemmanet var av krononatur ännu 27/11 1761, då en av kronofogden Arnkihl given berättelse om dess tillstånd föredrogs, tydligen avsedd att förbereda skatträttighetens inlösen under Bredängs skatterusthåll, vartill Östergård hörde som augment. Vid hösttinget 1763 angavs dess skatterätt tillhöra assessorn Johan Hising på Fagervik, ägare även av Bredäng, men senare (5/4 1787) uppgavs inlösningsdatum vara 4/10 1765. Hemmanet kom länge att ingå bland de hisingerska arvgodsen, och dess bebyggare intog bruksbönders ovissa ställning.

Johan Mattsson, Matts Henrikssons son, f. 1744, förde 1775 hemmanets talan i en gärdsgårdstvist med grannen, skaffade 1780 vitesförbud mot åverkan på ägorna och synes ha suttit kvar till 1788. Åren 1787-88 stod han (sällsamt nog i sin avlidna fars namn) som svarande mot Hisingers inspektor Johan Nordberg i ett mål om missbyggnad och andra skulder, härrörande dels av att han utan husesyn hade efterträtt faderns och därför blev ansvarig för dennes försummelser, dels av flera års missväxt och därav vållad fattigdom. Redan vid målets första behandling, i april 1787, ålades svaranden av rätten att lämna hemmanet vid nästa fardag. Gift 24/10 1773 med Maria Eliedotter, bonddotter från Rösund Lillgård, f. 1751.

Johan Isaksson, f. 1735 i Tenala, mantalsskriven som bonde 1791, död 1800. Gift med Carin Ersdotter, f. 1738 i Pojo, flyttade 1802 som änka till Barsgård, återkom till Kjulböle och dog här 1813. Deras 1765-75 födda barn anges födda i Kjulböle, men föräldrarna ses ej dessa år (så långt de undersökts) mantalsskrivna här.

Isak Johansson, den föregåendes son, f. 1765 i Kjulböle, bonde 1800 och ännu 1815. Gift senast 1800 med Eva Henriksdotter, bonddotter från Rullarsböle, f. där 1766, kvar här 1815.

Snappertuna Fornminnesförening r.f.- en medlem av Finlands Svenska Hembygdsförbund FSH r.f.