RÖSUND

Med namnet Rösund betecknades länge nog såväl det längst österut på Degerölandet belägna nuvarande Rösund, i synnerhet i kyrkböckerna ofta kallat Öster-Rösund, och det därtill i väst gränsande Västerrösund. Det förstnämnda, tidigast bärande 3 skattmarker, är i de flesta äldre skatteböcker hänfört till Barsgårds bol, det senare, med 2/3 skattmarker, till Degerö bol. Namnet tyder på att de ursprungligen hörde samman inom ett byalag, men för en tidig skilsmässa talar dels, att skattetalen inte tillsammans bildar ett helt tal, dels att Västerrösund, i motsats till det östliga under 1500-talet saknar ett i stänger eller alnar uttryckt byamål. I flera av 1500-talets skattelängder ses dock de båda Rösund sammanförda som en by.

Under 1540-talets början är det östra Rösunds skattmarker fördelade på fyra bönder:

Erik Olsson 1 skattmark

Matts Hansson 1 skattmark

Olof 1/2 skattmark

Mårten Tomasson 1/2 skattmark

De två sistnämnda synes ha bott på Gästersö och Långö, vilka redan 1549 ses avsöndrade från Rösunds byalag (s. och), och detta omfattar då endast de hemman som senare kallas Storgård och Lillgård. Tidvis ligger det ena av dem öde, och stundom inräknas Västerrösund i byn. Genom sådana växlingar kan sambandet mellan bonde och gård bli svårtytt i fråga om de tidiga år då urkunderna är bristfälliga eller saknas.

År 1570 antecknas 17 stänger i byamålet, fördelade på tre hemman med 7, 6 och 4 stänger, men det minsta utan åbo. År 1601 är stängerna 13, varav 5 och 4 på två hemman, 4 liksom förut oredovisade; skattmarkerna är nu 3 1/4. Detta tal är 1623 minskat till 1 3/4, men stångtalet ökat till 14, varav 6 under det hemman som förut haft 5 stänger (Lillgård) och 8 under det andra (Storgård). Det senare har tydligen upptagit de 4 stängerna gammal ödesjord.

Följande bondelängd tar sig sannolikt till 1600-talets mitt och är därefter dokumenterad:

Lillgård

Erik Olsson 1540-66, 1546 bötfälld för segling "i förbud", nämndeman 1559.

Bengt Eriksson 1570-92, innehar 6 stänger år 1570.

Jacob Bengtsson 1600, möjligen identisk med den Jacob Persson, som 1601 innehade 5 stänger jord, står i tiondelängden 1601 som Jacob Bengtsson. Hans änka var möjligen Margreta Jönsdotter, skriven här 1606-07. Hennes namn återkommer i en längd 1612-13, men där troligen föråldrat.

Sigfrid Persson skattade 1609 för sig och sin hustru, var måhända styvfar till nästföljande.

Eric Jacobsson 1619-24, kanske en son till Jacob Bengtsson, hade 6 stänger jord.

Anna, änka, sannolikt efter ryttarbonden Clas Kristoffersson på Storgård, synes 1634-35 förestå Lillgård, 1636-54 vara omgift med Erik Larsson, som är bonde här; Anna ånyo änka 1656.

Olof Mattsson 1656-62

Anders Eriksson 1666-72, med hustru Karin; hon sitter som änka 1676.

Henrik Mattsson 1680-87, med hustru Beata; fick vid vintertinget 1683 intyg om att grannen Nils Mattsson brukade två stänger jord mera än han men dock hade lika mantal.

Anders Hindersson, f. omkr. 1660, död 1730 (begr. 31/5), bonde 1706-24, med hustru Kirstin 1706, Karin 1712 (f. 1667, levde änka 1741).

Clas Andersson, den föregåendes son, f. 1700, bonde 1734-41, hustru Maria. Clas överlät gården till en bror, men bodde kvar med hustrun, som dog 1762.

Elias Andersson, den föregåendes bror, f. 1722, bonde eller landbonde 1744-99, de sista åren i en tvistig ställning till de dåvarande jordägarna, död 6/1 1800. Gift 1:o med Maria, f. 1723, skriven här 1744; 2:o med Sofia, skriven 1751, död 1759, begraven 22/5 i kyrkan; 3:o 2/1 1760 med Helena Andersdotter, bonddotter från Fagernäs Östergård, f. 1734, ingav 24/2 1800 till rätten sitt och den avlidne mannens inbördes testamente. - Vid Elias tillträde måste hemmanet ha varit utarmat och fordrat frihetsår, ty han ställde för sig kautionister; dessa sade upp sin borgen vid hösttinget 1746. Hemmanet gällde då som krono.

Under indelningstiden hade Rösund Lillgård och Storgård anslagits som augment under Hurskursnäs rusthåll. Då båda augmenten var av krononatur, berördes de av den rätt till skatteköp som var stadgat för rusthållare. Vicemantalskommissarien Fredrik Dickman, som genom sitt gifte med Maria Drysenia hade blivit ägare till Hurskursnäs, vidtog kort före sin död, som inträffade 1760, anstalter för att inlösa skatterätten till Rösundhemmanen, och aktionen fullföljdes av änkan: sedan kronofogden Arnkihl 1761 hade värderat dem till 60 daler smt vardera, blev hon för 120 daler smt ägare till båda. Bönderna fick härigenom karaktär av landbönder, fastän denna benämning i handlingarna ges dem först mot seklets slut. En del av jorden uppläts åt torpare, varom nedan.

Sedan Maria Drysenia hade överlåtit rusthållet åt sin son Anders Gabriel Dickman, bosatte hon sig i Rösund med två växande döttrar, Maria Kristina (f. 1752) och Charlotta Sofia (f. 1755). Sommaren 1770 försökte hon, bl.a. med käppslag, tvinga den äldre dottern till giftermål med en rustmästare Vilhelm Rosbäck och lät för dem uttaga en lysning som var olaglig emedan varken dottern eller hennes nära fädernefränder gillade den. Genom rättegång mot modern och Rosbäck upphävdes förlovningen, varpå den förbittrade modern genom ett gåvobrev i december 1770 skänkte de två Rösund-hemmanen åt den tilltänkta mågen. När han därefter vid häradstingen lät uppbjuda gåvan för vinnande av fastebrev, klandrades den av sonen och en dennes farbror, kaplanen Johan Dickman i Tenala, enligt vilka modern ej hade rätt att skilja augmenten från rusthållet - det antyddes t.o.m. att hon för den oförnuftiga handlingen borde ställas under förmynderskap. Genom rättegång återvanns gåvan från Rosbeck. Måg i Rösund blev omkr. 1775 bokhållaren Herman Indrén (f. 1746), prästson från Höstnäs, men redan 1778 blev Maria Kristina änka. Hon ingick 1787 sitt andra giftermål, med den engelska kofferdikaptenen Charles Fountain (f. 1744, död 1824 i Snappertuna). Båda mågarna bodde var sin tid i Rösund, och Fountain blev 1798 genom ett avtal med svärmodern och svågern-rusthållaren ägare till hemmanen. Vid uppgörelsen nämndes bl.a. att svågern med dagsverken av Hurskursnäs torpare hade låtit i Rösund uppföra ett boningshus bestående av en sal, två kamrar och en förstuga.

Landbonde på Lillgård var omkr. 1796 Matts Mattsson (f. 1744), vars hustru Lisa var en dotter till Elias Andersson, från 1800 den från Pojo hitflyttade Kristian Carlsson (f. 1754 i Pojo) med hustru Sofia Hansdotter (f. 1749 i Pojo).

Storgård

Matts Hansson 1540-1553, nämndeman 1552.

Mårten Nilsson 1549-66

Per Tomasson 1570-71; ett ödeshemman i Rösund år 1581 med namnet Per är sannolikt Per Tomassons.

Kristoffer Andersson, knekthövitsman, 1600; innehar 4 stänger jord år 1601. Hans maka Walborg hade som änka Kungl. Maj:ts frihetsbrev t.o.m. 1623.

Clas Kristoffersson 1623, innehar 8 stänger jord, ryttarbonde 1624. Anna, sannolikt Clas änka, se Rösund Lillgård. Storgård troligen öde 1632.

Clas Andersson, i 1645 års ödeslängd orätt skriven under Västerrösund, bestämd att skatta 1646; 1647 mantalsskriven i Rösund som Claes Ålenningh.

Krister Classon 1656-80, med hustru Beata 1656, Brita 1662-80; båda makarna i 1681 års mantalslängd nämnda som döda.

Nils Mattsson 1683-97, död 1697; hustru Kirstin levde änka 1698 oc försökte tillsammans med sonen Henrik Nilsson uppehålla hemmansbruket, men kunde ej hindra att ödesmål inträdde.

Axel Hindersson blev senast 1699 av kronobefallningsmannen här inrymd som ödesbrukare, fick i februari tingsvittnesbörd om hemmanets tillstånd och förord till två års frihet. Bonde ännu 1712, med hustru Elin.

Elias Axelsson, den föregåendes son, svarade för hemmanet vid 1719 års ryska uppbörd, behöll det till sin död vid 57 års ålder 1754, begrovs 30/6. Gift 1:o senast 1724 med Kirstin, f. 1693, död före 1744; 2:o senast 1744 med Anna, f. 1715; hon gifte 30/10 1760 om sig med nedannämnda Hans.

Anders Classon, 1744 måg i gården, bonde 1751-58. Gift med Anna Eliedotter, som dog 37-årig 1754, begrovs 13/1 i kyrkan.

Hans, bonde 1761, hade tillträtt gården genom gifte med Elias' änka Anna.

Anders Andersson, f. 1721, död här som bonde 1774; hustru Anna Andersdotter f. 1715, änka.

Henrik Johansson, f. 1746, landbonde 1782; hustru Karin Andersdotter f. 1749.

Torp under Öster-Rösund

Storgårds torpare 1771:

Anders, hustru Maja

Hans Nyström, hustru Anna, båda kvar 1782

Henrik, hustru Greta

Torparen Carl Illman, f. 1755 i Ingå, är 1791 mantalsskriven under Storgård jämte hustru Greta; enligt kyrkboken 1796-1802 har han hustru Kaisa Andersdotter, f. 1756 i Rösund. Han har söner födda i Rösund åren 1787-93.

Abraham Baggström, f. 1763 i Pojo, flyttade hit 1794 med hustru Anna Hansdotter, f. 1769 i Knopböle, Antböle torp.

Jacob Jacobsson, f. 1778 i Pojo, kom hit 1803 från Båsa med hustru Anna Lovisa, f. 1777 i Ekenäs, och två döttrar födda i Båsa 1801 och 1802.

(I mellanliggande mantalslängder efterses torpens namn)

Under Lillgård hänför kyrkboken 1796-1802 ett torp kallat Nyströms (jfr ovan) eller Sannäs, bebott av

Johan Stenlund, f. 1771 i Söderby, med hustru Maja Stina Henriksdotter, f. 1771 i Rösund, mantalsskrivna som torparfolk 1797-1800.

Snappertuna Fornminnesförening r.f.- en medlem av Finlands Svenska Hembygdsförbund FSH r.f.